Postat i: Insikter och frågor | Etiketter: begränsade resurser, Israel, jared diamond, jordens resurser, konflikthantering, Machiavelli, Palestina
Jared Diamond fortsätter inspirera. I Collapse visar han sambandet mellan de platser på jorden där naturen är så förstörd att den inte kan föda människorna som bor där och de platser som härjas av väpnade konflikter – det är samma platser! I en framtid med minskad tillgång på naturresurser kommer vi att komma i allt fler konflikter relaterade till fördelningen av de resurser som finns kvar. Hur vi hanterar dessa konflikter kommer att vara en avgörande faktor för hur våra liv kommer att se ut.
I Managing Intercollective Conflict gör Anna Borgeryd klart att etablerade system för konflikthantering inte fyller sitt syfte. Konflikthantering med stater som grund bygger på antaganden som inte längre är giltiga. Dagens och framtidens konflikter uppstår inte uteslutande stater emellan, stater har inte längre monopol på våldsutövning och vapenindustrin och massmedia spelar allt viktigare roller i uppkomsten av väpnade konflikter. I hantering av konflikter med många inblandade parter med olika status och svårtolkade motiv går det inte längre att förlita sig uteslutande på Machiavellis teorier om effekten av vapenskrammel och internationell rätt, vilket varit fallet ända sedan feodalismens fall. Borgeryd menar att det sätt på vilket vi idag hanterar konflikter är så ineffektivt att en drastisk förändring är oundviklig. Hur kommer denna förändring att se ut? Borgeryd ser två möjliga vägar:
- Ökade spänningar kan tvinga fram steg bort från mänskliga rättigheter och mot våldsamma och exkluderande ideologier. Pågående konflikter som bygger på kollektiv egoism och som drivs av vedergällning, exempelvis konflikten mellan Israel och Palestina, 
är tecken som tyder på en sådan utveckling. En sådan förändring skulle skapa en mycket farligare värld än den vi lever i idag, där de grupper som besitter den största vapenmakten och besitter all reell makt. Satt i ett resursperspektiv skulle detta betyda att en allt exklusivare minoritet skulle leva gott, medan den stora massan tvingar slåss med sina bara händer över elitens rester.
- Många bitar måste falla på plats för att ett mindre våldsamt scenario ska bli verklighet. Vi måste hitta politisk kraft för att sluta slösa naturresurser och fokusera på att lösa grundläggande behov för de fattiga människorna i världen, den mänskliga populationstillväxten måste regleras, spridningen av propaganda måste kontrolleras och ett nytt ekonomiskt system som tar hänsyn till långsiktiga sociala och miljömässiga aspekter måste införas. Sammanfattat krävs att vi tänker långsiktigt när vi löser problem och att vi inser att det är i vårt eget intresse att lösa andra människors problem.
Ett positivt scenario kräver förändring som bland annat innebär att rika och mäktiga parter ger upp delar av sina privilegier, medan ett våldsamt scenario blir verklighet om vi inte agerar. Borgeryd menar därför att det dessvärre är mer sannolik att vi går en mörk framtid till mötes.
Hur stor betydelse kan detta resonemang tänkas ha för livet efter peak everything? Jag ser det som ett viktigt argument för att vi måste utmana det sätt på vilket världens resurser fördelas idag. Även om vi lyckas med att dela någorlunda lika på jordens resurser finns inga garantier för att vi i framtiden kommer att leva lika säkert som vi gör idag. Det enda vi kan veta med säkerhet är att en fredlig framtid inte blir verklighet om vi fortsätter leva som vi gör idag.
1 kommentar än så länge
Lämna en kommentar
[...] det medför har jag redan försökt förstå. Men kanske är det på kort sikt viktigare att hitta svaret på hur vi ska klara av att konsumera [...]
Pingback av Axiom nr. 1 « Livet efter peak everything mars 12, 2009 @ 8:54 e m